Slutspurten

Hallå!

Igår var den allra sista dagen som volontär på Concerns Universe Foundation. Jag var i childcare centret hela dagen och såklart var jag döpoppis som aldrig förr bara för att det var sista dagen. Alla har varit lite reserverade och blyga för mig men alla bara klängde på mig konstant! Då gjorde det lite ont i hjärtat. Men vi sjöng sånger, berättade sagor och ritade innan det var lunch och sen dags för vila.

På eftermiddagen var det personalmöte med alla som jobbar på Concerns. Kul att få träffa alla innan jag åker hem! När jag kom hem började jag packa men annars gjorde jag ingenting alls. 

Idag däremot har det varit full rulle! Klockan tio imorse traskade jah och auntie iväg på Oil Mill Road med uppdraget att hitta en sari till mig. Vi gick till två butiker och tillslut hittade jag en som jag gillade. Det finns ju hur mycket som helst att välja mellan och alla tyger är to die for. Min blev en jättefin rosa mönstrad och den kom precis från skräddaren. Ska pröva den nu och imorgon ska jag ha den i kyrkan!

Efter saritrippen var jag helt slut. Det var så varmt att jag trodde jag skulle ramla ihop i en svettpöl och jag var så trött. Det blev en lång powernap hemma innan dagen fick fortsätta. Det blir ju lite intensivt schema de här sista dagarna eftersom jag vill hinna med det jag vill innan jag åker. 

Hur som helst tog jag en auto till MJ Road för att shoppa minnen. Jag hittade så mycket fint att jag undrar om jag ens kommer få med det hem??? Eller jo det är klart jag kommer. Fina sjalar, små skålar, en vas och en gud tavla föreställande krishna. Är mycket nöjd med dagens inköp!

Det regnar och åskar lite nu och det gör det nästan aldrig när det inte är monsun. Men tydligen kallas det för mangoregn för det är nu mangosarna mognar. 

Chitra (som startade Concerns), jag och Reka




I Indien | | Kommentera |

Torsdag

Hallå där blåbär.

Nu försöker jag ju njuta extra mycket av dagarna innan jag åker och jag tycker ändå att jag lyckas väldigt bra! Igår hade tjejerna sina presentationer om sig själva och det var så kul att få se bilder på deras familjer och höra dem berätta lite mer om sig själv. Det var dock bara tre grupper som var klara så de kunde redovisa. Men några fick vi se i alla fall!

Idag har varit både jätterolig men också lite sorglig för det var sista lektionen med tjejerna. Kommer eventuellt vara med på måndag innan jag åker men annars var det här sista gången. Jag berätta för alla hur glad jag är för att jag fått träffa dem och att vi fått lära känns varandra lite grann åtminstonne. Alla studenter på Concerns College är så himla duktiga, starka och härliga och det är så jäkla fint att se hur mycket det betyder för dem.

Efter mitt lilla tal bad dem mig sjunga en sång men istället bad jag dem sjunga något för mig. Så de sjöng en sång som handlade att vart man är kommer ifrån så kan man komma till Bangalore. "You can come from Poland, you can come from England, you can come from anyland. Bang bang bangalore". Jag blev så himla rörd när jag stod där framme och alla sjöng i en stor kör för mig. Sen kom Stella (en tjej som jag hjälpt ganska mycket) fram till mig och frågade om jag kunde lova att aldrig glömma henne och undrade hur hon skulle klara av computer class utan mig. Man blir ju rörd för mindre. Sen bjöd jag på chokladgodis till alla innan jag gick till childcare centret.

På centret var alla mitt uppe i massa pyssel så jag fick hjälpa till med att klistra på bilderna på glasspinnefigurerna. 

På eftermiddagen satt jag och pratade med Sangeetha och Chitra och jag orkar inte vad jag har skrattat. De är så jäkla roliga att man nästan inte orkar. Jag kommer sakna dem så himla mycket! När jag kom hem från skolan hade Ramesh från ICDE India kommit för att fixa de sista papprena innan jag åker. Dvs utvärdering och sånt. Och nu efter ett långt strömavbrott blir det väl en uppfriskande kall hinkdusch. Får njuta av den för det blir nog inte så många till!

Chitra!
Jag och Sangeetha
Jag och Stella

Hela klassen!
Get:



I Indien | | 2 kommentarer |

Ändrade planer

Ingenting blir som man planerat, eller hur? Samma sak gäller min resa till Indien. Planen från början var att jag skulle stanna här till 22 mars, dvs. sammanlagt sju veckor. Nu är planen ändrad och jag kommer till Sverige på tisdag. När jag bokade resan hade jag inte riktigt räknat med att bli dumpad över telefon. Men det var det som hände och då får jag göra det bästa av situationen. Just nu känns det förjävligt. Dels för att jag kommer lämna allt och alla jag lärt känna men också på grund av att det är en otroligt tråkig anledning att åka hem för. Jag tror ändå att det är det absolut bästa jag kan göra.

Även om resan slutar på sämsta möjliga sätt så kan ingen i världen ta ifrån mig att det här är det bästa och mest lärorika jag gjort. Jag har haft så många spännande samtal, träffat så många roliga människor och fått se så mycket som man aldrig annars får se. Jag är så glad att jag gjort den här resan och jag hoppas jag får chansen att göra det igen någon gång.

Alla som jag bott med och jobbat med har verkligen tagit hand om mig på bästa möjliga sätt idag. De har torkat mina tårar och förklarat hur kärlek fungerar och vad jag ska göra för att bli glad. De är så fina de här människorna och jag är så lycklig över att jag fått lära känna dem. Även om jag känt mig ensam här så har jag aldrig varit det. När jag blev sjuk i Kerala hjälpte alla på det lilla hotellet mig med allt jag behövde. Och nu har alla tröstat mig och sagt att allt kommer bli bra. Chitra torkade min kind och sa att ”idag Emma, har du fyra mammor”.

Nu ska jag försöka njuta allt jag kan av mina sista sex dagar i Indien och jag ska fylla dem med extra allt av allt.

 
I Indien | | 4 kommentarer |
Upp