Dag fyra!

Okej! Nu har livet här börjat mer på riktigt! Idag var andra dagen i skolan och jag flyttade in till min familj i tisdags. Vi kan börja att prata om hur jag bor!
 
Jag bor i en familj som lever väldigt enkla och de bor väldigt trångt. Det är ståtoalett och man duschar manuellt med hinkar och kannor i kallt vatten. Jag har ändå fått ett eget rum!
Familjen är jättesnäll och välkomnande och väldigt måna om att jag ska ha en givande tid här. Igår hjälpte pappan mig att fixa indisk telefon och internet till min dator och sånt :-) Mamman i familjen heter Mary-Rita och pappan Samuel, dottern Judith. Sen har de en till dotter som läser till läkare i Ukraina. Mamman och pappan ska jag kalla uncle och auntie.
 
Jobbet känns jättebra nu när jag fått gå med en dag och bara se hur allt funkar. På morgonen var det engelskaklass och då fick jag och alla flickor/kvinnor där presentera sig. Alla flickor presenterade sig med sitt namn och om de är gifta eller inte. Giftermålet verkar vara en viktig grej om vem du är. Flera har frågat mig när jag ska gifta mig och när man gifter sig där jag bor. Andra delen av projetet jag är på är en förskola där barnen till de som läser på förmiddagen kan lämna sina barn. De är så gulliga och nyfikna! Har ej varit där mycket alla så hoppas jag lär känns dem mer även fast jag inte kan deras språk.
 
En kort summering om mina dagar här är att jag är extremt vilsen och förvirrad, choklad och ledsen och samtidigt glad. Det är så annorlunda här, mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. Hur man ser på saker, hur man lever och så. Verkligen allt. 
 
Båda kvällarna har jag varit väldigt ledsen. Det blir för mycket tankar och känslor i kroppen att de inte ryms. Och när jag blir ledsen för det jag ser blir jag ännu mer ledsen för att jag ens har värderingar och åsikter om hur de lever just för att jag har det så jäkla bra där jag bor och är uppvuxen. Det känns så himla fel och förmätet. Men det är ju sånt här som ändå är en viktig del. Att lära känna och förstå. Allt har dock känts mycket bättre när jag fått prata med typ mamma, pappa eller alex. Tror det viktigaste för mig är att få ventilera och resonera så man liksom smälter allt. 
 
Mycket tankar så här kommer lite bilder. Har ej tagit så många än men jag ska bli bättre! 
 
Min outfit idag
Utanför förskolan och centret

De som är lärare på projektet och mina handledare typ
Inne i förskolan
Emma i en auto! Typ minitaxi!


I Indien | |
#1 - - Mats Wester:

Du är så himla modig och duktig som gör det här. Jag förstår att det måste vara omtumlande att möta en så annorlunda kultur. Jättekul att läsa din blogg! Skriv mycket och ofta! Kram pappa

#2 - - Robert Lindgren :

Ja du är modig fina Emma, stolt över att känna dig och ditt intresse att hjälpa till där det behövs som mest. Var rädd om dig och ser fram emot att träffa dig en dag och höra om dina upplevelser. Kram Robban

#3 - - Johanna:

ja Emma, när SKA du gifta dig? Jag har ju karaffen färdiggraverad här! ;)

Du e så tuff Gullfisan! ❤️

#4 - - Moa:

Emma! Heja dig! Det måste verkligen vara en märklig känsla att kastas in i något så helt annorlunda sådär rakt in, med hull och hår. Ja alltså inte att du är hullig och hårig men du fattar...
Kram från kusin Moa

#5 - - Magnus Heldeby:

Du är så klok och gör så fina reflektioner! Detta kommer bli en bra och lärorikt! Tänk vad du får uppleva. Ta hand om dig och sug åt dig av alla intryck! Kram Magnus

#6 - - Sofia:

Förstår att det är mycket att ta in och att du blir chockad och ledsen... Men tänk att du ändå gör vad du kan just nu för att hjälpa, och i och med att du ser och förstår det här kan du också försöka förbättra vad du är kapabel till att förbättra. Kram från kusin

Upp