Första helgen i storstan!

Hej igen bloggen!

Livet i Indien rullar på här. Det är fortfarande lite upp och ner. Ibland får jag en känsla i kroppen som säger att jag verkligen inte gillar den här staden, och ibland fascineras jag bara av den. Men jag är inte lika blödig. Eller jo. Blir alltid lite rörd när jag pratar i telefon med någon i Sverige. Tror framgångsreceptet nr.1 är att inte prata med någon hemma alls. Fast det vore så tråkigt så gör tänker gå den hårda vägen.

Nu är det måndag igen vilket betyder att det är prick en vecka sen jag kom hit. Det känns ändå som att jag har varit här i en evighet och lite till. Jag tror också att det här har varit den värsta veckan så nu är den avklarad också.  Det om något känns ju skönt.

Internet finns inte alls där jag bor och det har varit ett minst sagt svårt uppdrag att fixa det. Redan första dagen fick jag hjälp med att köpa en indisk telefon men också en internetsticka till datorn. Telefonen fungerar men jag väntar fortfarande på att jag ska kunna börja använda stickan… Om jag bara kunde få internet skulle inget vara ett problem. Helt seriöst. Jag känner mig så sjukt isolerad när jag är hemma och ligger på mitt mörka rum.

Utanför min gata:

Den här helgen, min första helg i Indien, har jag inte gjort något speciellt. På lördagen tog jag det lugnt och gick runt lite i området där vi bor. Vi bor längst in på en liten gata som ligger vid Oil Mill Road (så ni vet det) som är en lång och myllrande gata. Det är massa småbutiker överallt där de säljer kycklingar, bildäck, chips, kläder, telefoner. Ja, man kan säkert hitta det mesta här även om det känns omöjligt att hitta just det man letar efter när man är någonstans. 


Just det! Jag måste ju berätta om min fredag också! När jag kom hem från skolan på fredagen fick jag gå och fräscha upp mig och byta om för jag skulle på……….. BRÖLLOP! Tänka sig att jag fick följa med! Det är ju inte riktigt som ett svenskt bröllop (vi var ej på vigseln) utan jag och auntie kom dit för att ge lyckoönskningar till brudparet. Efter vi ätit (de bjöd på galet mycket mat som var galet stark) gick vi upp en våning och då var det en stor aula som var smyckad i massor av vita blommor. Längst fram på scenen stod brudparet och tog bilder med alla gäster. Man fick ställa sig i kö för att komma fram till paret. Efter en stund fick jag och auntie gå fram och vi sa grattis och hon gav en present. Sen tog en fotograf bilder på oss med brudparet och sen gick vi. En rolig sak var att när vi var klara med fotograferingen så förstod inte jag det. Fotografen visade med handen att jag skulle gå åt sidan så jag trodde att jag skulle flytta lite på mig för att ta den till bild så jag log brett mot kameran. Han menade att jag skulle gå. Alla tittade på mig och log jättestelt :-) 

På söndagen, alltså igår, kämpade jag mig upp ur sängen kvart i nio. Jag klädde på mig och slängde på en lite sjal och åt frukost (idag var det couscous med jordnötter). Sen tog vi en auto till kyrkan som var en stor vit byggnad nära motorvägen. Vi var lite sena (som alltid) så de hade redan börjat. På scenen stod ett band och spelade värsta popmusiken och sjöng. Allt de sjöng handlade om Jesus och Gud och att vi var hans söner. Helt ärligt så har jag aldrig någonsin varit med om något liknande. Jag tror jag förväntade mig något som skulle vara i stil med hur det är i vår svenska kyrka. Dvs. ganska lugn stämning och en präst som pratar lite och så sjunger man lite. Så var det ju inte alls där. 

Kyrkorummet var som en jättestor aula med en scen där en präst stod och predikade väldigt högt och intensivt medan alla stod nedanför och vaggade fram och tillbaka, blundade och hade händerna mot luften. Det lät ungefär: ”God is the only truth!! God will give you freedom!! God will give you grace!! LETS PRAY TOGETHER!!” och så bad ALLA 300 pers i lokalen högt samtidigt. Folk gick fram till scenen och bad där framme. Vissa började till och med gråta? Efter det höll en kvinna ett tal som varade i en timme och tjugo minuter (!!!). Jag blev också hälsad välkommen av prästen när vi kommit. ”And today we welcome Emma! Friend to uncle Samuel!!!”. Ett mycket spännande besök i kyrkan! Någon annan helg ska jag följa med till en ännu större kyrka som ska ha ännu bättre musik.

Min familj! Auntie, jag, uncle och Judith!

Resten av söndagen försökte jag få igång mitt internet x antal gånger. Det funkar mer än innan men det betyder ju inte att det går att använda. Efter det blev jag jättesur för att det inte funkade. Jag hade ju sett fram emot att läsa bloggar (har inte gjort det sen jag åkte, skandal!) och facetimea med familjen och boyfriend. För att göra sur-Emma glad gick jag och köpte en till kurta med matchande rosa scarf för sammanlagt 450 rupees, dvs 53 kronor. Sen gick jag hem, målade naglarna och åt chips. 

Strömmen går minst en gång om dagen så då får man läsa med ficklampa!



 

 

 

 

I Indien | |
#1 - - Annette:

Men så spännande! Du får ju vara med om hur mycket som helst! Ser fram emot att följa din blogg, du skriver så bra, verkligen. Levande. Kul.
Heja!

#2 - - Mats Wester:

Helt fantastiskt! Att du får ta del av vardagslivet i en vanlig familj i Indien, det är annat är att bo på hotell vid en beach... Jag är så stolt över dig och det du gör! Tusen kramar från pappa!

#3 - - Sofia:

Du duschar i kallvatten och lyckas ändå va så znygg. Låter väldigt... Intressant hur det var i kyrkan. Du kanske rentav kommer hem som religiös? Kram!!!

Ps. Använder du Malala som nackellacksunderlägg?!?! Vilket sätt!!! Ds.

Svar: Man blir fräsch av att duscha i kallvatten Sofia!! Du borde pröva det ;-) Malala fick agera bord! Har inget annat bord juuu!
emmatillindien.blogg.se

#4 - - Lena Wester Åkesson:

Oj, oj, oj! Du är så underbar på att skriva och beskriva ditt Indien. Äntligen en matbild. Du måste berätta vad du har på tallriken. Även något speciell mat. Nu har du gjort 1 av 7 veckor. Bra jobbat. Många fasterkramar, Lena.

Svar: Det kommer mat! Lugn bara lugn! :-) Kram
emmatillindien.blogg.se

#5 - - Rebecka:

Wooooow!!!!! Så sjukt häftiga saker du får vara med om Emma! Känns lite mer äkta än när vi var där kanske... Då var ju allt serverat på ett silverfat ungefär.. Puss!!

Svar: Känner att när vi var här förra gången KNAPPT räknas! PUSS GULLET
emmatillindien.blogg.se

#6 - - Palle:

Emma, det du får uppleva nu kommer tillhöra dina viktigaste och starkaste minnen i framtiden. Och en av anledningarna kommer säkert vara just bristen på internet. Men det är säkert inte så enkelt att se det när du är mitt i ditt livs upplevelse :-) Kul att läsa och se! Jag är avis på ditt äventyr ;-)

#7 - - Roland.wester och Karin:

Intressant att läsa om dina upplevelser. Verkligen annorlunda än här hemma. Många varma kramar från farmor och farfar.

Upp