Kontraster

Om jag skulle beskriva den har dagen med ett ord skulle det vara: kontraster. För den här dagen har varit så konstig, bra och lite obehaglig. Hittade en brunch som verkade bra igår så jag bokade bord där till idag. Började dagen i vanlig ordning med en svalkande dusch (hink-dusch ja!) för att sedan lämna huset, hitta en auto och förklara vart jag ska för att sedan anlända till hotellet jag skulle bruncha på. Allt det där gick ju som smort och maten var gudomlig och inte tala om dessertbordet? Har aldrig varit på något liknande så jag satt där och bara njöt. Efteråt gick jag över gatan till Orion Mall, ännu ett gigantiskt shoppingcentrum, för att driva lite tid. Men allt är verkligen exakt samma i dessa centrum så jag tröttnade och tänkte åka hem.

Direkt när jag kom ut på gatan för att hitta en auto kom en kille fram och frågade om jag ville åka med honom. Jag förtydligade att jag ville åka med taxameter på (inte fast pris som många envisas med), det var ok för honom och han visste om stället jag skulle till. Jag hoppade in och så åkte vi.

När man åker auto så kostar det alltid 25 rupees de första två kilometrarna och därefter börjar det stiga för varje kilometer man åker, men jag tyckte att den här tickade aningen fort för den korta sträckan vi åkt. Jag påpekade det och han sa att den inte gjorde det (fast jag visste att den gjorde det, men jag tänkte aja skit samma). Efter en stund stannade han och sa att han behövde köpa vatten. Bara det var fett skumt. När han kom tillbaka sa jag att jag har bråttom och han måste gasa på. Innan vi åkte skulle han lägga vattenflaskan i baksätet där jag satt, när han gjorde det råkade han nudda till mitt lår. Tänkte inte så mycket på det så vi fortsätter åka.

Nu kände jag att jag blivit grundlurad eftersom jag visste hur mycket det kostade att åka dit. Jag säger att jag inte tänker betala mer än 150 rupees för att komma dit jag ska och att han annars kan släppa av mig här. Då stannar han och vill börja deala och jag känner bara alltså det här funkar inte. Efter det går han ut ur auton för att ta fram vattnet som ligger där jag sitter igen och jag märkte så tydligt att han MEDVETET böjde sig fram över mig för att råka ta mig på bröstet. Då var det nog. Han ville ha 100 rupees ändå, och det gav jag honom för då kände jag att jag inte skulle säga mer än jag redan gjort.

Ensam stod jag då på en stor väg. Jag hade ingen som helst aning om vart jag var och var ganska så skärrad av de påhoppen han gjort på mig. Även om de var små var det väldigt obehagligt. Mest för att jag inte visste vart jag var annat än väldigt långt hemifrån. Tillslut kom en auto som kunde köra hem mig, dock för fast pris men jag orkade verkligen inte bry mig om det var en dålig deal. 

Dramat tar inte slut där, för när jag äntligen kom hem skulle jag gå till badrummet för att tvätta mig. När jag sitter där på golvet och precis tvålat in ansiktet ser jag något jätte stort och rödbrunt springa längs väggen. Det tog cirka två sekunder innan jag förstod vad det var och ni får gärna gissa vilket djur jag pratar om. Efter tre sekunder kom auntie med en borste och mosade denna gigantiska kackerlacka som försökt döda mig. Ända sedan jag bestämde mig för att åka hit har jag varit medveten om att jag förr eller senare kommer möta detta äckliga djur, men fyfan vad äckligt det var. Hade det inte varit för att jag tio minuter senare varit tvungen att stå i exakt samma rum för att tvätta mina kläder hade jag kanske inte känt lika starkt att jag vill ta första flyget hem (obs, jag vill inte åka hem). Eller så var det bara bra terapi att få stå precis där kackerlackan går med sina äckliga små kackerlacksben.

Nu är i alla fall alla mina kläder tvättade och mina fingrar ser ut som russin efter sådär en halvtimmes gnuggandes av kläder. Som ni märker har dagen gått upp och ner på glamourskalan. Från hinkdusch till hotellbrunch till tryggt shoppingcenter till obehaglig autoförare till kackerlacka till tvätta till att sitta här i sängen. Men jag föredrar faktiskt livet hemma hos familjen. Det känns mycket tryggare och mysigare och är så mycket mer spännande (bortsett från kackerlackan). Lyxbrunch, kontinental frukost och airconditionade shoppingcenter i all ära, men stark bönröra och bröd till frukost är nog ändå det jag vill ha. 

Den här helgen har jag rört mig helt själv i stan och jag har varit på ställen som är mer kommersiella och turistiga. Det slår mig hur dåligt bemött jag blivit under de här två dagarna. Framför allt när jag ska ta mig någonstans. Har inte kunnat gå ett steg utan att någon försöker lura mig. Åker ju auto varje dag till skolan och aldrig har någon försökt deala med mig eller varit otrevlig? Vet inte om det beror på att jag då rör mig i områden där man förstår att jag inte är en vanlig turist. Det har varit väldigt jobbigt och man känner sig väldigt pressad och utnyttjad. De är ju så smarta att de förstår att jag måste ta mig där ifrån på något sätt.

Är tacksam för att jag fått fylla på de västerländska matdepåerna men för första gången har jag känt mig rädd och osäker. Hoppas att den känslan inte stannar kvar!

Tvättning av kläder. Precis bakom den vita hinken kikade kackerlackan fram. UUUUGH
I Indien | |
#1 - - Matilda:

Du måste vara försiktig! Stanna hemma i fortsättningen ❤️

#2 - - Mats Wester:

Vilken dag!! Du måste vara jätteförsiktig när du är ute och rör dig! Härligt med hotellfrukosten i alla fall. Kram pappa

#3 - - Sofia:

Vilket ÄCKEL till chaufför!!!!!!!!!!!!!!!!! Vidrigare än kackerlackan skulle jag nog säga. Be safe

#4 - - Lena Wester Åkesson:

Men herre Gud! Du är en modig tjej men ta det lugnt och håll dig på den säkra sidan. Tur att du är rättrådig och kan säga i från. Jag skriver som mor och far du måste vara försiktig. Usch på gubben där och håller med Sofia att gubben är nog äckligare än kackerlackan. Nu kan det bara bli bättre. Längtar efter att få hem dig. Sköt om dig. Nu är det straxt halva tiden kvar. Kran från faster

Upp