Vart jag jobbar!

Projektet jag jobbar med heter Concerns Universe Foundation är som uppdelat i två delar. Den ena delen kallas för Concerns Collage och går ut på att ge unga kvinnor möjligheten till utbildning och uppmuntra till att studera. Målet är att de ska kunna få egna jobb och kunna vara självförsörjande. Den andra delen är förskolor, som det finns fem av, i Bangalore för barn 2-5 år.  På de här förskolorna kan man lämna sina barn så man har möjlighet att gå i skolan. Av det jag sett verkar majoriteten av kvinnorna vara gifta och ha barn och det i sin tur gör att förutsättningarna för att man ska läsa och studera vidare minskar ganska mycket. Eftersom många är hemma om dagarna och tar hand om hemmet och barnen medan mannen jobbar. 

På förmiddagarna från halv tio har man undervisning i engelska, management, biologi (ja det mesta!) och den sker i hyrda lokaler på ett jättestort collage som ligger i närheten av en av deras förskolor, den som jag också är på. Tanken är att jag ska hjälpa de ordinarie lärarna med deras undervisning, så jag ersätter inte någon annans arbete vilket är bra att veta. I fredags kom jag på idén att göra en power point presenation om mig själv och Sverige, så de lär känna mig lite mer, och ha ett litet föredrag för allihop. Det (de har aldrig gjort det innan) tyckte lärarna var en jättebra idé för då kan alla tjejer lära sig power point och göra deras egna presentationer. Då får jag lära känna dem också! Att prata engelska sa lärarna är det de måste över mest på så då blir ju det här kanon!

Deras undervisning slutar klockan ett men redan klockan elva går jag till förskolan och fortsätter där istället. Den promenaden tar ca tio minuter och när jag första gången fick höra att jag skulle gå den vägen helt själv sa jag bara ”NONONO!” för som ni kanske känner till är trafiken i Bangalore GALEN. Men nu har jag gått där några gånger och jag har klarat mig oskadd hittills (obs! Mamma, det är inte SÅ farligt. Jag lovar!). Jag känner mig så himla cool när jag går där med min ryggsäck i mina indiska kläder helt själv. Ibland stannar jag till och köper en frukt i ett fruktstånd och då ryser jag till i kroppen när jag inser att det här liksom är mitt place to be de kommande två månaderna!

Förskolan som jag jobbar i är ett litet ljusrosa hus och dit går cirka fyrtio barn om dagen. Det är tre kvinnor som jobbar där och har hand om alla barnen och lagar mat till dem. När jag först kom dit tänkte jag bara hur det ens är möjligt att ha så många små barn på bara tre personer. Men när jag fått vara med och se när de jobbar så förundras jag över vilken ordning de har på alla. Barnen vet exakt vad de ska göra när och de har små kodspråk för exempelvis när man ska gå på toaletten. Visar man lillfingret ska man kissa, pek och långfingret tillsammans betyder bajsa :-)

De har ett schema för dagen och det ser ut såhär:

Barnen är så gulliga och så himla nyfikna. Ibland kommer en liten liten hand som petar lite på min fot och fnissande försvinner bort. Vissa av dem är jätteblyga för mig och flyttar bort så fort jag kommer och sätter mig bredvid. Men de flesta verkar tycka jag är jätterolig så de håller på och busar med mig hela tiden. Ger mig bollar jag ska kasta till dem och så. Har ändå försökt ha väldigt låg profil de första dagarna eftersom jag är en total främling som dessutom ser konstig ut.

Här är lite bilder från förskolan:

Lunchtime!

Köket där all mat lagas:

I Indien | |
#1 - - Matilda Wester:

Fantastiskt! Vilka fina bilder!❤️

#2 - - Mats Wester:

Fint berättat om ditt arbete och jättefina bilder! Kan du inte lägga upp lite filmsekvenser också, vore kul att höra och se lite levande bilder. Du är min hjälte! Kram Pappa

#3 - - Sofia:

Intressant att läsa! Och jättefina bilder. Blev helt varm i hjärtat av raden med små skor. Kram

Upp